Om mig

Jag föddes 1956 och växte upp i Sävedalen strax utanför Göteborg som den äldsta av fyra syskon. Mamma var lågstadielärare, senare speciallärare, och pappa var lärare i svenska och historia. Min morfar som var pensionerad folkskollärare ingick också i hushållet. Han skötte trädgården och läste sagor för oss barn. Min farmor kom varje dag och passade barn och lagade mat.

Som de flesta författare hade jag ett tidigt intresse för att läsa och skriva egna berättelser. När det blev dags att välja yrkesutbildning sökte jag till Journalisthögskolan i Göteborg. Jag kom inte in på första försöket utan läste först en termin sociologi. Efter Journalisthögskolan var jag med om att starta förortstidningen Angeredsposten. Parallellt med tidningsarbetet läste jag litteraturvetenskap på universitetet. Jobbade sedan några år som reporter på olika tidningar: Aftonbladet, Uddevalla-Posten, Arbetet och Nya Norrland. Har också jobbat som mentalskötare, korrekturläsare, informatör och hotellstäderska.

1986 debuterade jag på Albert Bonniers förlag med novellsamlingen Det finns ett hål i verkligheten. Sedan dess har jag skrivit tolv romaner, bl a Musselstranden, Mannen under trappan och Himmelsdalen. Flera av böckerna har översatts och finns nu utgivna i 20 länder. Ett par av dem har blivit tv-serier.

För några år sedan blev jag intresserad av Jubileumsutställningen som hölls i Göteborg 1923. Jag visste väldigt lite om den, men ju mer jag tog reda på desto mer fascinerad blev jag. Jag tyckte det var otroligt att något sådant har funnits i min egen hemstad utan att jag känt till det. En stad i staden med fantastiska byggnadsverk. Ett jättelikt evenemang med 4 miljoner besökare, som måste ha krävt enorm logistik. För mig blev upptäckten av utställningen som en port till en annan tid. Det kändes helt följdriktigt att Albert Einstein höll sin nobelföreläsning om tidens relativitet just här. Att han kom två dagar för sent till sin egen föreläsning var en annan intressant upptäckt, som gav mig inspiration till romanen Den stora Utställningen.

Jag har hållit mig kvar i 1920-talets Göteborg och skrivit ytterligare en bok därifrån, Pestön, som är en fristående fortsättning på Den stora Utställningen. Även i denna bok blandar jag historisk verklighet med fantasi.

Det är svårt att placera mina böcker i en genre. Jag använder gärna en gåta eller ett brott som drivkraft i historien, men mina berättelser är inga renodlade deckare. Jag rör mig ofta i verklighetens utmarker, men skriver inte fantasy. Intrigen är viktig för mig, liksom atmosfären.

Jag bor i Göteborg med min man. Jag har två vuxna barn och tre barnbarn. Mina böcker skriver jag i mitt arbetsrum på Konstepidemin, ett gammalt  epidemisjukhus som idag fungerar som kulturcentrum och ateljéområde.

Författarfoto: Emelie Asplund