”Huset förfaller. Idag såg jag en vinbergssnäcka i hallen. Jag vet inte hur den tagit sig in, kanske hade ytterdörren stått öppen en stund. Den satt där på väggen, stor och ljusgul, med ett silvrigt, slingrande spår efter sig.
Jag blev oförklarligt rädd. Som om  detta var det första tecknet på att djuren och växterna håller på att flytta in.
Jag kan se framför mig hur vinbergssnäckorna, snokarna och de jättelika träddödarlarverna krälar över sammetsfåtöljerna. Trolldruvan spirar ur golvspringorna. Ekarnas grenar krossar fönsterrutorna och fäller sina ollon över de persiska mattorna.
Men det kommer naturligtvis aldrig att ske. Huset kommer att säljas och jag kastas ut. Jag måste finna något nytt innan dess.
‘Det gäller att hoppa’, sa Tessan. ‘Klyftan vidgas. Det gäller att hoppa till rätt sida medan man kan.’
Tessan hoppade. Men för mig tror jag att det är för sent.”

”En roman helt rätt i tiden.” GT/Expressen

”… en sagoskimrande skildring av en tillvaro där slavjobbsverkligheten blivit så outhärdlig att man måste fly från den.” Arbetarbladet

”Marie Hermanson skulle kunna jobba extra som överbetald script doctor i Hollywood. Jag vet inte många samtida författare med litterära anspråk, inhemska och utländska, som får till så helgjutna intriger.” Sydsvenskan